onsdag 2 december 2009

Prinsessor och kungar

Vad trött jag blir! Varför måste jag bli upplyst om vilka handväskor två svenska kvinnor som heter Victoria och Madeleine bär. Jag är fullkomligt ointresserad av det. Å ena sidan. Å den andra kan jag kanske instämma med dem som tycker att det sticker i ögonen att prinsessorna har råd med 100 000-kronors handväskor samtidigt som det begärs extra tilldelning av skattemedel för att klara av ett bröllop. Varför inte sälja några väskor? De betingar säkert ett bra andrahandsvärde.

Men om de nu har fått väskorna som gåvor i reklamsyfte, är det inte OK då? Nej, för då hamnar vi i det evinnerliga fjäskandet för dessa utvalda och upphöjda människor." Them that's got shall get" som Billie Holiday så sant skrev en gång.

Nu är det sovdags. Imorgon börjar dagen med att mina stackars elever ska få lära sig ett och annat om mannen som gjorde Sverige till en arvmonarki.

söndag 27 september 2009

Tänk vad kungen gör mycket för Sverige!

I veckan besökte HKH kung Carl XVI Gustaf Spanien och Barcelona för att kolla in det nya snabbtåget som går mellan Kataloniens huvudstad och Zaragoza. Den 314 kilometer långa sträckan avverkades på 90 minuter och Sveriges monark lär ha varit ”imponerad”. Själv har jag stora förväntningar på vad detta kungliga besök i Spanien kommer att innebära för den tekniska utvecklingen på järnvägsfronten hemma i Sverige. Jag tror också att det innebär en enorm PR för Sverige i andra länder eftersom Sveriges konungs närvaro i Spanien med all säkerhet rapporteras som förstasidesstoff över hela världen. Vi kan säkerligen också förvänta oss en fullkomlig invasion av spanska och kanske framför allt katalanska turister till Sverige inom de närmaste månaderna. Tänk vilket uppsving den svenska ekonomin kommer att få av detta!

Med största säkerhet kommer kungen att bidra till att Sverige får liknande snabbtåg inom en snarare framtid än vad som skulle ha varit fallet om han inte hade fått möjlighet att på 90 minuter transportera sig mellan Barcelona och Zaragoza. Det är också otroligt positivt att kungen värnar så mycket om miljön att han flyger till Spanien för att ta en tur med det miljövänligare alternativet snabbtåg. Det är verkligen bra att de gör så mycket för Sverige, de kungliga.

För övrigt undrar jag om inte den statsskicksdebatten borde föras i någon form på ett så välbesökt evenemang som bokmässan i Göteborg. En republikansk monter där skulle kunna betyda att fler fick upp ögonen för den fundamentala demokratifråga det i egentligen handlar om.

Och ni som trodde att det var Henrik Schyffert som uppfann ironin - ni har missat nåt!

onsdag 19 augusti 2009

Leve republiken (del 3)

Vår lilla lokaltidning har i varje nummer något som kallas ”Dagens fråga”. För att inte väcka debatt handlar det alltid om otroligt oförargliga frågor som t ex ”Har du skaffat julgran än?”, ”Ska du äta surströmming?” eller ”Har du bestämt vart du ska åka på semestern?”

Igår gällde dock frågan om vi ska bevara monarkin eller inte, vilket åtminstone jag tycker är ett intressant spörsmål. De tillfrågade visade dock inget större engagemang. De hade tämligen tama argument att komma med där ”det är en fin tradition” verkade vara det mest slagkraftiga och genomtänkta. En av personerna sa öppet att han inte var särskilt intresserad av frågan.

Ska man skratta eller gråta? Jag vet faktiskt inte. Egentligen handlar det om att frågan om huruvida Sverige ska ha ett demokratiskt statsskick eller fortsätta att vara en arvmonarki behöver komma upp på dagordningen. Men när inte ens de partier som har ett byte av statsskick i sina partiprogram vågar ta upp det till diskussion kan man kanske inte räkna med att det ska vara en stor fråga för gemene man. Som tur är finns det en liten tapper skara tänkande människor som vågar ifrågasätta och argumentera för en förändring.

De flesta politiker är rädda för frågan och tror att det skulle vara politiskt självmord att ta upp den. Personligen är jag dock inte helt säker på det. Det är riktigt att en majoritet av svenska folket säger sig vara för monarkin, men frågan är om alla dessa verkligen har tänkt efter. Väldigt många är inte övertygade rojalister utan är helt enkelt traditionsmonarkister, ungefär på samma sätt som många är traditionsreligiösa vid jul. Man har inte tänkt efter och tagit ställning utifrån en seriös debatt och ett aktivt vägande av det som talar för och det som talar emot. Man bara tycker som man väl alltid har tyckt, utan att fundera särskilt mycket över det. Nej, lyft frågan till en seriös debatt och jag är säker på att antalet människor som inser att vi har ett statsskick som hör hemma på museum, skulle bli betydligt större.

torsdag 13 augusti 2009

Leve Republiken (del 2)

För övrigt anser jag att monarkin bör avskaffas…

Vilhelm Moberg skrev 1955 att han trodde att Europas monarkier skulle ha försvunnit före sekelskiftet, men att den svenska skulle vara en av de sista att avskaffas. Tyvärr fick han inte rätt i det första, men det är troligt att hans sista spådom kommer att visa sig korrekt. Lika tyvärr.

Jag förstår mig verkligen inte på hur många svenskar resonerar. Det blir ramaskri och huvuden rullar, med rätta, när det visar sig att en höjdare inom näringslivet får fördelar som innebär att det tänjs på lagstiftningen, men att Sveriges statschef står fullständigt utanför lagen och kan göra precis som han vill, är det få som klagar på. Likhet inför lagen, för alla, utom för monarken med familj.

Vad beror det här på? Är det för att en majoritet av svenska folket fortfarande lever i den religiösa villfarelsen att monarken på något sätt skulle vara av gudomlig härkomst? En person som är för mer än alla andra och som inte kan dömas enligt världsliga lagar eftersom vederbörande har gudomligt mandat? Det låter ju helt absurt att svenska folket, som i de flesta avseenden är någorlunda modernt och upplyst, skulle sitta fast i dessa urgamla vanföreställningar, men det verkar faktiskt inte bättre.

Det är dags att göra upp med detta antika system som bygger på uråldriga vidskepliga idéer och införa ett modernt och fullt ut demokratiskt statsskick. Ett statsskick där statschefen är folkvald och medborgarna, och inte undersåtarna, kan möta honom eller henne utan det fjäsk och lismande som alltid har omgett och kommer att omge kungligheter av Guds nåde.

Republik nu!

söndag 9 augusti 2009

Republik nu! (del 1)

I skrivande stund sitter jag på tåget mellan Nässjö och Falköping, på väg hem från en republikansk tankesmedja i fridfulla och vackra Höreda. Under ganska många timmar har vi diskuterat republikanska idéer och hur vi ska få ut vårt budskap. Och inte blir man direkt mindre sugen på att arbeta för denna sak.

Varför ska vi då ha republik? Därför att monarkin inte hör hemma i en modern demokrati. Att statschefen inte är folkvald i demokratisk ordning, står utanför den lagstiftning som gäller alla andra samt inte omfattas av religionsfriheten är några av skälen till att vi snarast bör ändra vårt statsskick och införa republik.

www.repf.se




lördag 18 juli 2009

Åskväder

Åska beter sig uppenbarligen på olika sätt på olika håll i världen. Hemma i Sverige brukar det komma en eller annan blixt och visst kan det hålla på en stund, men dessa små åskbarn är ingenting jämfört med de åskväder jag har upplevt under två veckor i Prag.



Igår kväll när vi åkte hem kom åskan under tiden vi satt på tunnelbanan. När vi klev av vid slutstationen var det mer eller mindre becksvart och medan vi väntade på bussen till Horní Počernice kom störtregnet. Bussresan är inte lång och vi fick kliva av i ett totalt skyfall. Det finns en busskur vid vår hållplats och där stod vi i 20 min under det att skyfallet fortsatte och blixtarna kom med maximalt 2 sekunders mellanrum och mullrandet var konstant.



Så småningom drog regnet efter andan och vi kunde ta femminuterspromenaden hem till lägenheten i blixtskenet. Men knappt hade vi kommit in förrän nästa vända var över oss. Regn, storm och ännu värre blixtsken och åskmuller.



Sedan dyker då den lilla vetenskapskvinnan upp i mig och jag funderar över varför det blir så här? Beror det helt enkelt på att mötena mellan kall- och varmfronter renderar kraftigare elektriska urladdningar i inlandsklimat, som i Tjeckien, än i mer kustnära områden, som väl Sverige får anses vara? Eller har det att göra med om temperaturskillnadedrna i de båda fronterna är stora, vilket de förmodligen oftare är längre söderut och längre från havet? Fascinerande skådespel är det i vilket fall som helst.

fredag 17 juli 2009

Betalning

Idag skulle jag betala hyran för lägenheten här i Prag hade jag tänkt mig. Det brukar alltid vara ett visst mått av cirkus kring den där betalningen. Delvis beror detta på att personalen på skolan vi hyr av inte behärskar så mycket annat än tjeckiska och min tjeckiska lämnar en del i övrigt att önska (även om jag kan lite grann), men det beror också på betalningssystemet.

Damen som har hand om det blir alltid fruktansvärt nervös när jag kommer, det ska ringas och det ska kollas och det hela tycks aningen oklart. Idag behövde hon en timma på sig att räkna och kontrollera så jag fick snällt gå hem en stund och vänta. När jag kom tillbaka presenterades jag som vanligt för en siffra, 11337 idag, och en slags specificering på tjeckiska. Jag har ingen aning om huruvuda uträkningen stämmer, eftersom jag aldrig får klart för mig vad det kostar att hyra per natt och person.

Nåväl, jag överlämnade en sedelbunt och denna stoppades som traditionen bjuder ner i ett vanligt gammalt hederligt kassaskrin av plåt, där det förvaras en försvarlig mängd pengar. Visserligen har jag alltid fått ett kvitto på betalningen, men det känns ändå lite underligt. Som om man var förflyttad till en annan tidsålder. Och inte vet jag om pengarna kommer in i den officiella redovisningen.

Nu är ju det här inte mitt problem egentligen. Och människorna som jobbar på skolan och hjälper oss tillrätta med semesterboendet är jättetrevliga och gör allt för att det ska fungera och för att vi ska förstå varann så gott det går. Priset är dessutom bra, och då är jag villig att köpa den något underliga hanteringen av pengarna. Och kanske är det helt enkelt den så kallade handkassan de har i plåtskrinet. Det fanns på min skola också för inte så hemskt många år sedan, men man glömmer fort.

tisdag 14 juli 2009

Födelsedag - långt från rojalistiska spektakel

Denna dag, den 14 juli, tillbringar jag som vanligt långt från Sveriges gränser. Det är den enda av de nationella rojalistiska dagarna då jag har möjlighet att göra så. Annars sätter jobbet käppar i hjulet och mer eller mindre tvingar mig att uppleva spektaklen. Men mitt på sommaren är det semester och jag kan tryggt befinna mig i Republiken Tjeckien, där prinsessor och prinsar inte har funnits på länge.

Men jag tänkte att eftersom alla nu har samma värde, och betalar skatt - nåja, kungafamiljen kanske undantagen, de får ju av våra skattemedel istället - så skulle jag vilja ha allmän flaggdag den 28 april nästa år. SVT skulle också kunna få göra en dokumentär på cirka en timma om mig. Jag kan då baka pepparkakor och musicera ihop med familjen, visa semesterfilm och verka allmänt duktig och idylliskt romantisk. Sedan skulle jag också vilja ha ett litet bidrag från staten eftersom jag har två döttrar och dessa kanske så småningom kommer att gifta sig och då förmodligen vilja ha var sitt litet kalas. Jag behöver inte ha några miljoner, jag nöjer mig med sisådär 100 000/dotter.

Idag vid lunch eller middag kommer min skål att utbringas för Republiken Tjeckien och alla andra länder som har haft förstånd nog att lämna det monarkistiska statsskicket i den historiska kontext där det hör hemma.

Läs för övrigt gärna Republikanska föreningen Skånes utmärkta nyhetsbrev för juli månad.

www.repf.se/uploaded/Nyhetsbrev_juli_2009.pdf

fredag 10 juli 2009

Efterrätter

Matkultur är intressant. Igår funderade min dotter och jag dock en smula över om inte hotellet där vi åt lunch (mycket god och prisvärd för övrigt) hade misstolkat det här med valmöjligheter. Hotellet ligger lite undanskymt i centrala Prag och heter Hotel Constance. Lunchmeny på tre rätter inkl dryck kostar 135 CKR/ pers. Det intressanta i sammanhanget var att man kunde välja mellan att äta sallad eller dessert. Inte ett särskilt underligt val i sig, men när jag frågade kyparen vad det var för dessert svarade han "salad or cake". Hmm..fruktsallad eller vad menar han? Hur som helst, dottern och jag valde sallad medan maken tog "cake". Soppa kom in som förrätt, huvudrätten var kyckling och sedan kom makens kaka och vår sallad samtidigt. Till dessert åt dottern och jag strimlad gurka, tomat och paprika med dressing. Visserligen gott, men på lite fel plats i måltiden. Man undrar ju lite varifrån de har fått idén.

Annars var det ett ställe jag kan rekommendera. Lugnt, mycket tjusigt, centralt och billigt. Samt god mat och fin öl. Och gillar man grönsallad som dessert är det ju klockrent.

tisdag 7 juli 2009

Semester - kanske ser man för mycket och kanske blir bloggen för lång

Det finns många fördelar med att vara bortrest på semestern. Jag ska inte räkna upp alla, men den där fullständigt totala avkopplingen som innebär att det största bekymmer man har är var i Prag man ska ta dagens första öl är svår att slå.

Igår fattade vi ett stort beslut i familjen. Vi bestämde oss för att gå och fika på Hotel Evropa (sic! tjeckisk stavning). Min mamma har tjatat i åratal om att vi måste göra detta, och igår blev det av. Jag valde att ta en apfelstrudel till mitt kaffe och det visade sig vara ett mycket bra val. Om ni går dit, ta det och inte den till synes maffiga chokladkakan. Den tog resten av familjen och det var en klar miss.

Kanske har man tid att iaktta för mycket när man inte har så mycket att tänka på. Som exempelvis urringningar. Det finns damer vars mod jag beundrar även om jag kanske tycker att det är aningen felriktat. Jag har inget emot djupa urringningar, jag bär det tvärtom gärna själv, men... bysten ska befinna sig innanför urringningen, inte utanför. Det hela förlorar all sin spänning om man visar för mycket. Har man en top där i princip bara bröstvårtorna är osynliga visar man definitivt för mycket. Det finns givetvis sammanhang där det är OK, men under söndagspromenaden i storstaden blir det väl bra. Dessutom tror jag att damerna som bär dessa decoltage skulle bli ganska besvikna om de visste att det bara är jag som noterar dem. Mitt manliga ressällskap har hittills inte ens sett dem. Säger han i alla fall.

Så var det då mannen i tunnelbanan. En man i 70-årsåldern som uppenbarligen själv var ganska nöjd med sitt yttre. Han var mycket brunbränd och med helt blanka välrakade ben som inte doldes alltför mycket av de tajta minishortsen. Och det här med hårväxt var tydligen ett problem för honom. När han väl satt sig i tåget började han rota och gräva in under byxbenen och rycka bort hårstrån. Eftersom shortsen var så korta kan det knappast ha varit hår på benen som drogs loss. I så fall hade han inte behövt gräva under byxbenen. De flesta brukar läsa något och eventuellt lämna kvar en tidning på sätet där de suttit. När den här mannen gick eftyerlämnade han en liten hög med runda och krulliga hårstrån.

Avslutningsvis kan jag meddela att jag vann en stor seger över mig själv igår kväll. Vi besökte en mycket bra italiensk restaurang och fram till igår hade jag aldrig lyckats förstå ett ord av vad hovmästaren frågar på tjeckiska när man kliver innanför dörren. På de flesta andra krogar går det bra, men just den här har nästan blivit ett språkligt trauma. Vi har varit där många gånger under de senaste fem åren. Men igår vände det och jag förstod honom. Det medförde visserligen andra problem, men det är en annan historia.

torsdag 2 juli 2009

Om hälsorisker med att spela golf

Är golf verkligen hälsosamt? Idag har jag varit ute och spelat med svåger, make, svågerns barn och min egen son...eller... spelat med är kanske att ta i. Vi var ju fem spelare och då kan man inte gå i samma boll, så sonen och jag parades ihop, vilket gjorde att rundan kändes rätt så vanlig. Vi brukar spela ihop, sonen och jag. Nåväl, vi gick, och den snart 15-årige sonen tappade som vanligt humöret. Det ska erkännas att det inte skedde på allvar förrän på hål 16 den här gången, vilket är ett klart framsteg. Ibland händer det på utslaget på hål 1 och då är det liksom inte mycket lönt att försöka spela över huvud taget.

När han förlorar humöret blir det ofta relativt djupa hål i marken efter klubbhuvudena, som med full kraft dunkas i underlaget. Han kom dock med ett ganska konstruktivt förslag idag när det började barka åt skogen sisådär på hål 13. Varför inte ha avreageringszoner med ca 50 meters mellanrum så att man kan få slå klubban ordentligt i marken där det är tänkt att man ska få göra så. Förmodligen skulle det gynna både humör och hälsa för många att ha den möjligheten.

För min egen del håller humöret för det mesta, även om det kanske inte alltid är superglatt på golfbanan när den ena toppen avlöser den andra. Dock finns det andra hälsorisker. Idag fick jag andra gradens brännskador över stora delar av kroppen när solen sken som värst. Det luriga med dessa skador är ju att de inte känns medan man får dem. Man upptäcker blåsorna när de redan är ett faktum, och då är det för sent. Vän av ordning säger att man ska använda solskyddskräm, och det är så klart rätt, men att få brännblåsor på underarmarna, som är väldigt härdade när det gäller sol, kan inte vara helt normalt. Förmodligen är solen otroligt stark just nu, kanske ozonlagret har med det att göra, vad vet jag. Naturvetare är jag inte.

Kan man dra några slutsatser av det här? Golf är säkert nyttigt och trevligt bara man har kläder eller stark solskyddsfaktor och slår tillräckligt bra för att inte få högt blodtryck. De förstnämnda går ganska lätt att fixa, det senare är betydligt värre.

fredag 26 juni 2009

Sommar

När migränen har släppt är det sommar. Igår gjorde jag en fantastisk resa med tåg och buss genom Bohuslän till Koster där jag strövade och solade en stund innan jag tog katamaranen tillbaka till Strömstad. På kajen träffade jag Kaj, en 68 år ung norrman, som var ungkarl och "helt ubrugt" enligt egen utsago (fan trot). Talorganen var i vilket fall som helst väloljade och definitivt i mycket gott trim.

Resan gick sedan vidare till Göteborg och sedan till Mellerud och mamma. Idag har vi klippt häckar och buskar. Hon har en modern motordriven häcksax, min mamma, som hon använde själv. Jag fick hålla tillgodo med de gamla traditionella saxarna som ärvts genom generationer. Den ena ser ut att vara från typ 1800, så jag valde den lite nyare från ca 1830.

Men, sommarnatten är vacker i Dalsland. Betydligt ljusare än i Västergötland, trots att avståndet däremellan inte är så stort. Just nu sitter jag och njuter av natten, vatten från Vänern och musik från Leonardo da Vincis Italien. När den skrevs var inte ens mammas häcksaxar påtänkta.

söndag 14 juni 2009

Sommarlovsmigrän

Migrän är inte kul. Sprängande huvudvärk och kräkningar är verkligen något man kan leva utan, men de är samtidigt ett tydligt tecken på att ledigheten börjar. En jobbig period med alltför mycket jobb (och en del annat) är över och kropp och själ kan slappna av. Hos en del personer, däribland mig, betyder det ofta ett mer eller mindre rejält migränanfall. Inte särskilt roligt medan det pågår, men å andra sidan är det som sagt början på en ledighet.