lördag 18 juli 2009

Åskväder

Åska beter sig uppenbarligen på olika sätt på olika håll i världen. Hemma i Sverige brukar det komma en eller annan blixt och visst kan det hålla på en stund, men dessa små åskbarn är ingenting jämfört med de åskväder jag har upplevt under två veckor i Prag.



Igår kväll när vi åkte hem kom åskan under tiden vi satt på tunnelbanan. När vi klev av vid slutstationen var det mer eller mindre becksvart och medan vi väntade på bussen till Horní Počernice kom störtregnet. Bussresan är inte lång och vi fick kliva av i ett totalt skyfall. Det finns en busskur vid vår hållplats och där stod vi i 20 min under det att skyfallet fortsatte och blixtarna kom med maximalt 2 sekunders mellanrum och mullrandet var konstant.



Så småningom drog regnet efter andan och vi kunde ta femminuterspromenaden hem till lägenheten i blixtskenet. Men knappt hade vi kommit in förrän nästa vända var över oss. Regn, storm och ännu värre blixtsken och åskmuller.



Sedan dyker då den lilla vetenskapskvinnan upp i mig och jag funderar över varför det blir så här? Beror det helt enkelt på att mötena mellan kall- och varmfronter renderar kraftigare elektriska urladdningar i inlandsklimat, som i Tjeckien, än i mer kustnära områden, som väl Sverige får anses vara? Eller har det att göra med om temperaturskillnadedrna i de båda fronterna är stora, vilket de förmodligen oftare är längre söderut och längre från havet? Fascinerande skådespel är det i vilket fall som helst.

fredag 17 juli 2009

Betalning

Idag skulle jag betala hyran för lägenheten här i Prag hade jag tänkt mig. Det brukar alltid vara ett visst mått av cirkus kring den där betalningen. Delvis beror detta på att personalen på skolan vi hyr av inte behärskar så mycket annat än tjeckiska och min tjeckiska lämnar en del i övrigt att önska (även om jag kan lite grann), men det beror också på betalningssystemet.

Damen som har hand om det blir alltid fruktansvärt nervös när jag kommer, det ska ringas och det ska kollas och det hela tycks aningen oklart. Idag behövde hon en timma på sig att räkna och kontrollera så jag fick snällt gå hem en stund och vänta. När jag kom tillbaka presenterades jag som vanligt för en siffra, 11337 idag, och en slags specificering på tjeckiska. Jag har ingen aning om huruvuda uträkningen stämmer, eftersom jag aldrig får klart för mig vad det kostar att hyra per natt och person.

Nåväl, jag överlämnade en sedelbunt och denna stoppades som traditionen bjuder ner i ett vanligt gammalt hederligt kassaskrin av plåt, där det förvaras en försvarlig mängd pengar. Visserligen har jag alltid fått ett kvitto på betalningen, men det känns ändå lite underligt. Som om man var förflyttad till en annan tidsålder. Och inte vet jag om pengarna kommer in i den officiella redovisningen.

Nu är ju det här inte mitt problem egentligen. Och människorna som jobbar på skolan och hjälper oss tillrätta med semesterboendet är jättetrevliga och gör allt för att det ska fungera och för att vi ska förstå varann så gott det går. Priset är dessutom bra, och då är jag villig att köpa den något underliga hanteringen av pengarna. Och kanske är det helt enkelt den så kallade handkassan de har i plåtskrinet. Det fanns på min skola också för inte så hemskt många år sedan, men man glömmer fort.

tisdag 14 juli 2009

Födelsedag - långt från rojalistiska spektakel

Denna dag, den 14 juli, tillbringar jag som vanligt långt från Sveriges gränser. Det är den enda av de nationella rojalistiska dagarna då jag har möjlighet att göra så. Annars sätter jobbet käppar i hjulet och mer eller mindre tvingar mig att uppleva spektaklen. Men mitt på sommaren är det semester och jag kan tryggt befinna mig i Republiken Tjeckien, där prinsessor och prinsar inte har funnits på länge.

Men jag tänkte att eftersom alla nu har samma värde, och betalar skatt - nåja, kungafamiljen kanske undantagen, de får ju av våra skattemedel istället - så skulle jag vilja ha allmän flaggdag den 28 april nästa år. SVT skulle också kunna få göra en dokumentär på cirka en timma om mig. Jag kan då baka pepparkakor och musicera ihop med familjen, visa semesterfilm och verka allmänt duktig och idylliskt romantisk. Sedan skulle jag också vilja ha ett litet bidrag från staten eftersom jag har två döttrar och dessa kanske så småningom kommer att gifta sig och då förmodligen vilja ha var sitt litet kalas. Jag behöver inte ha några miljoner, jag nöjer mig med sisådär 100 000/dotter.

Idag vid lunch eller middag kommer min skål att utbringas för Republiken Tjeckien och alla andra länder som har haft förstånd nog att lämna det monarkistiska statsskicket i den historiska kontext där det hör hemma.

Läs för övrigt gärna Republikanska föreningen Skånes utmärkta nyhetsbrev för juli månad.

www.repf.se/uploaded/Nyhetsbrev_juli_2009.pdf

fredag 10 juli 2009

Efterrätter

Matkultur är intressant. Igår funderade min dotter och jag dock en smula över om inte hotellet där vi åt lunch (mycket god och prisvärd för övrigt) hade misstolkat det här med valmöjligheter. Hotellet ligger lite undanskymt i centrala Prag och heter Hotel Constance. Lunchmeny på tre rätter inkl dryck kostar 135 CKR/ pers. Det intressanta i sammanhanget var att man kunde välja mellan att äta sallad eller dessert. Inte ett särskilt underligt val i sig, men när jag frågade kyparen vad det var för dessert svarade han "salad or cake". Hmm..fruktsallad eller vad menar han? Hur som helst, dottern och jag valde sallad medan maken tog "cake". Soppa kom in som förrätt, huvudrätten var kyckling och sedan kom makens kaka och vår sallad samtidigt. Till dessert åt dottern och jag strimlad gurka, tomat och paprika med dressing. Visserligen gott, men på lite fel plats i måltiden. Man undrar ju lite varifrån de har fått idén.

Annars var det ett ställe jag kan rekommendera. Lugnt, mycket tjusigt, centralt och billigt. Samt god mat och fin öl. Och gillar man grönsallad som dessert är det ju klockrent.

tisdag 7 juli 2009

Semester - kanske ser man för mycket och kanske blir bloggen för lång

Det finns många fördelar med att vara bortrest på semestern. Jag ska inte räkna upp alla, men den där fullständigt totala avkopplingen som innebär att det största bekymmer man har är var i Prag man ska ta dagens första öl är svår att slå.

Igår fattade vi ett stort beslut i familjen. Vi bestämde oss för att gå och fika på Hotel Evropa (sic! tjeckisk stavning). Min mamma har tjatat i åratal om att vi måste göra detta, och igår blev det av. Jag valde att ta en apfelstrudel till mitt kaffe och det visade sig vara ett mycket bra val. Om ni går dit, ta det och inte den till synes maffiga chokladkakan. Den tog resten av familjen och det var en klar miss.

Kanske har man tid att iaktta för mycket när man inte har så mycket att tänka på. Som exempelvis urringningar. Det finns damer vars mod jag beundrar även om jag kanske tycker att det är aningen felriktat. Jag har inget emot djupa urringningar, jag bär det tvärtom gärna själv, men... bysten ska befinna sig innanför urringningen, inte utanför. Det hela förlorar all sin spänning om man visar för mycket. Har man en top där i princip bara bröstvårtorna är osynliga visar man definitivt för mycket. Det finns givetvis sammanhang där det är OK, men under söndagspromenaden i storstaden blir det väl bra. Dessutom tror jag att damerna som bär dessa decoltage skulle bli ganska besvikna om de visste att det bara är jag som noterar dem. Mitt manliga ressällskap har hittills inte ens sett dem. Säger han i alla fall.

Så var det då mannen i tunnelbanan. En man i 70-årsåldern som uppenbarligen själv var ganska nöjd med sitt yttre. Han var mycket brunbränd och med helt blanka välrakade ben som inte doldes alltför mycket av de tajta minishortsen. Och det här med hårväxt var tydligen ett problem för honom. När han väl satt sig i tåget började han rota och gräva in under byxbenen och rycka bort hårstrån. Eftersom shortsen var så korta kan det knappast ha varit hår på benen som drogs loss. I så fall hade han inte behövt gräva under byxbenen. De flesta brukar läsa något och eventuellt lämna kvar en tidning på sätet där de suttit. När den här mannen gick eftyerlämnade han en liten hög med runda och krulliga hårstrån.

Avslutningsvis kan jag meddela att jag vann en stor seger över mig själv igår kväll. Vi besökte en mycket bra italiensk restaurang och fram till igår hade jag aldrig lyckats förstå ett ord av vad hovmästaren frågar på tjeckiska när man kliver innanför dörren. På de flesta andra krogar går det bra, men just den här har nästan blivit ett språkligt trauma. Vi har varit där många gånger under de senaste fem åren. Men igår vände det och jag förstod honom. Det medförde visserligen andra problem, men det är en annan historia.

torsdag 2 juli 2009

Om hälsorisker med att spela golf

Är golf verkligen hälsosamt? Idag har jag varit ute och spelat med svåger, make, svågerns barn och min egen son...eller... spelat med är kanske att ta i. Vi var ju fem spelare och då kan man inte gå i samma boll, så sonen och jag parades ihop, vilket gjorde att rundan kändes rätt så vanlig. Vi brukar spela ihop, sonen och jag. Nåväl, vi gick, och den snart 15-årige sonen tappade som vanligt humöret. Det ska erkännas att det inte skedde på allvar förrän på hål 16 den här gången, vilket är ett klart framsteg. Ibland händer det på utslaget på hål 1 och då är det liksom inte mycket lönt att försöka spela över huvud taget.

När han förlorar humöret blir det ofta relativt djupa hål i marken efter klubbhuvudena, som med full kraft dunkas i underlaget. Han kom dock med ett ganska konstruktivt förslag idag när det började barka åt skogen sisådär på hål 13. Varför inte ha avreageringszoner med ca 50 meters mellanrum så att man kan få slå klubban ordentligt i marken där det är tänkt att man ska få göra så. Förmodligen skulle det gynna både humör och hälsa för många att ha den möjligheten.

För min egen del håller humöret för det mesta, även om det kanske inte alltid är superglatt på golfbanan när den ena toppen avlöser den andra. Dock finns det andra hälsorisker. Idag fick jag andra gradens brännskador över stora delar av kroppen när solen sken som värst. Det luriga med dessa skador är ju att de inte känns medan man får dem. Man upptäcker blåsorna när de redan är ett faktum, och då är det för sent. Vän av ordning säger att man ska använda solskyddskräm, och det är så klart rätt, men att få brännblåsor på underarmarna, som är väldigt härdade när det gäller sol, kan inte vara helt normalt. Förmodligen är solen otroligt stark just nu, kanske ozonlagret har med det att göra, vad vet jag. Naturvetare är jag inte.

Kan man dra några slutsatser av det här? Golf är säkert nyttigt och trevligt bara man har kläder eller stark solskyddsfaktor och slår tillräckligt bra för att inte få högt blodtryck. De förstnämnda går ganska lätt att fixa, det senare är betydligt värre.