söndag 24 januari 2010

Fjäsk och kryperi


I veckan var jag på ett möte med några republikaner. Vi diskuterade bland annat varför vi tycker som vi gör i statsskicksfrågan och kom fram till att en sak som vi har gemensamt är motviljan mot det fjäsk och kryperi som finns inbyggt i det monarkistiska systemet. Att det finns där beror på att de kungliga anses vara en särskild och speciellt upphöjd sort som är för mer än andra. Naturligtvis bottnar det här i det gamla synsättet att fursten, oavsett om vederbörande är av hon- eller hankön, har fått sin makt av Gud och därför står i en alldeles särskild förbindelse med denne och närmast är lite gudomlig själv.

Idag, när vi lever i ett i varje fall någorlunda upplyst och sekulariserat samhälle där allt färre tror på gudomligheter, ter det sig en smula underligt att monarkin fortfarande är gångbar och att många människor vill ha den här figuren att se upp till, dyrka och krypande kröka rygg inför. ”Undersåtlighetens anda är djupt rotad hos svenskarna” skriver Vilhelm Moberg i sin bok Därför är jag republikan. Boken kom ut 1955 och tyvärr stämmer det i hög grad fortfarande.

I ett samhälle som utger sig för att vara en demokrati, och som de flesta vill ska vara det tycker många att det är helt i sin ordning att en person och dennes familj ska vara för mer är alla andra. Denna familj ska man resa sig upp för då de kliver in i ett rum och man ska sjunga hyllningssånger till dem. Inte på grund av att de har visat prov på en extraordinär kunskap, kompetens eller intelligens, det hade i så fall varit fullkomligt acceptabelt som jag ser det, utan enbart därför att de är avlade i en speciell sängkammare. Alltså blott och bart på grund av vilka deras föräldrar är eller var.

För mig känns detta förnedrande. Jag kan omöjligen anse att vissa personer står över andra med avel som enda kriterium för värderingen. Kloka, kunniga och kompetenta personer inom olika verksamhetsområden är jag däremot villig att visa all vederbörlig respekt eftersom de har visat sig vara förtjänta av den genom eget arbete, och inte enbart genom att råka vara barn till ett särskilt utvalt föräldrapar.

Det hela borde för övrigt vara lika förnedrande omvänt. Som medlem av den kungliga skaran har du små möjligheter att bli sedd eller uppmärksammad för vad du faktiskt kan eller gör. Du blir det för att du är just kunglig och ingen bryr sig egentligen om din kompetens. Och när någon uppmärksammar det du uträttar, kan du någonsin vara säker på att det sker för att du verkligen har gjort något bra, eller om det bara handlar om fjäsk och kryperi för en kungligt upphöjd person.

tisdag 19 januari 2010

Det enda vettiga argumentet för monarki?

Idag skriver Mikael van Reis i GP:s kulturkrönika att det egentligen bara finns ett enda vettigt skäl till att ha ett kungahus: Den ofantliga PR de gör för Sverige, och han menar att i det sammanhanget är apanaget en piss i havet jämfört med vad de inbringar.

Detta är ett vanligt argument för monarkin. Vad jag emellertid aldrig har sett är en enda undersökning som visar hur många turister som faktiskt reser till Sverige just på grund av kungahuset. Eller hur många affärer inom näringslivet som har kammats hem av svenska företag därför att vi har ett kungahus i det här landet.

Kungaparet var nyligen i Brasilien och tydligen - om man får tro Rapport - fanns det förhoppningar till och med i regeringen om att Jas-affären kanske skulle kunna gå i lås om Silvia och Carl Gustaf lyckades charma brasilianarna. Rapports rapportör lät dock aningen skeptiskt till att ett svenskt kungapar på allvar skulle kunna väga ner de politiskt betydligt mer tungviktiga aktörerna i spelet - Frankrike och USA.

Om vi ska kunna köpa argumentet att kungahuset drar in pengar till Sveriges näringsliv genom sin blotta existens som kungligheter, är det väl dags att vi får se siffror som tydligt visar på sambandet. Då borde t ex Finland, Tyskland, Frankrike, Italien och Grekland ligga hästlängder efter t ex Sverige, Danmark, Holland och Belgien vad gäller turism och utländska företagsaffärer. Det måste väl finnas någon statistik som kan visa att så är fallet och dessutom hur det kan kopplas till respektive monarker. Jag skulle gärna vilja se den för att kunna ta detta enda vettiga argument på allvar.