1,2 miljoner barn...

1,2 miljoner barn. Fundera en stund på hur många det är.

Det är rätt så många. Varje år hamnar så många barn i människohandlares händer. Varje år köps, rövas, kidnappas eller luras så många barn iväg från sina hem. De som kommer frivilligt får löften om en bättre tillvaro. Många är säkert misstänksamma och oroliga, men lever man i total misär är det kanske svårt att motstå vackra ord om ett bättre liv.

Det som händer de här barnen är att de används och säljs som vilket objekt som helst. De utnyttjas i narkotikahandel, de säljs som prostituerade, de används för att begå stölder eller för att tjänstgöra som soldater i krig. Barnen hålls i många fall inlåsta, isolerade från det omgivande samhället. De stannar inte i sitt hemland utan transporteras via ett genomfartsland till ett tredje land där de ska arbeta. Med andra ord är det inte troligt att de kan göra sig förstådda eller förstå vad som sägs runt omkring dem.

Offer för trafficking, som det här är fråga om, hotas, misshandlas, förnedras och får utstå allehanda övergrepp. Det betyder att de får omfattande såväl fysiska som psykiska men. Flickor och kvinnor som utnyttjats sexuellt har svårt att komma tillbaka till sina hemtrakter på grund av skamkänslor och att de blir utstötta. Man kanske inte tror att detta förekommer i Sverige, men barn förs in även hit för att delta i stöldligor och inom sexhandeln.

Ett sätt att hjälpa de här barnen och att bidra till att allt färre drabbas är att stödja UNICEF:s arbete.

"Kaffeflickor"

Idag träffade jag en person som berättade att hon hade varit med om, i varje fall en del av, en fest med kungen för 7-8 år sedan. Vad jag förstod på historien så liknade den till upplägget precis de hålligångkvällar som beskrivs i den redan smått legendariska "skandalboken". Det är alltså inte Nobelfesten det handlar om. Jag har känt personen i fråga i ett par decennier och som jag bedömer det är hon trovärdig. Det är inte en kvinna som brukar berätta sensationella historier för att verka intressant. Min bekant och hennes vänner avvek dock från kungasällskapet innan umgänget blev alltför avancerat. De hade då endast fungerat som trevligt sällskap över ett par drinkar. När de gick mötte de nästa gäng damer i dörren. De blev inbjudna till efterfesten senare på natten men tackade nej.

Att herrarna i sällskapet, vår statschef och andra ur den absoluta överklassen, har en kvinnosyn, och för den delen en människosyn och moralsyn, som inte stämmer överens med gällande samhälleliga normer torde vara uppenbart. Kvinnor är för dem en godsak som man beställer "till kaffet". Kvinnor är till för att underhålla män med alltifrån trevliga samtal till sexuella aktiviteter. Fruarna är inte välkomna, av förklarliga skäl. Att de här karlarna över huvud taget har fruar beror förmodligen på att män i deras ställning bör ha en fru att visa upp, och som kan fylla funktioner i sammanhang där så är lämpligt. Demosthenes, som var statsman i Aten på 300-talet fvt skrev:

älskarinnor har vi för vårt nöjes skull, konkubiner för att ta hand om våra kroppars dagliga behov och fruar för att föda oss lagliga arvingar och vara våra hems trogna beskyddare.

Jag brukar ta upp citatet i min historieundervisning för att visa på kvinnosynen i det antika Aten. Tyvärr tvingas jag konstatera att inte mycket har ändrats på de 2 300 år som har gått sedan dess.

Forts följer