onsdag 22 juni 2011

Jag är nog lite monarkist i alla fall

Faktum är att jag börjar svänga i statsskicksfrågan. Ett visst underhållningsvärde har de kungliga onekligen. Idag var jag och handlade och när jag väntade på min tur i kassan föll blicken på tidningsstället. En tidning (Tidningen S tror jag) hade på sin första sida att Daniel (han som numera är kunglig höghet) vädjade för att få barn och menade att "hovet måste agera".

Tankarna springer iväg i de mest hissnande, och kanske inte helt barntillåtna, banor. Till exempel måsta man ställa sig frågan på vilket sätt den dyre prinsen hade tänkt sig att hovet skulle agera. Menar han hela hovet eller vissa utvalda personer? Och borde han inte själv vara en relativt aktiv aktör i sammanhanget? Ödmjukhet i all ära, men det här är väl ändå att förminska sin betydelse in absurdum. Dock kanske man kan tala om en viss tradition i frågan eftersom i varje fall Gustav III behövde hjälp av hovet, i det fallet hovstallmästaren, för att det skulle bli någon tronarvinge.

Som sagt, ett ganska stort underhållningsvärde har spektaklet. Frågan är väl möjligen om underhållning verkligen bör vara statsskickets uppgift.