torsdag 22 september 2011

Dödsstraff och Troy Davis

Troy Anthony Davis är död. Han avrättades i morse och förklarades död kl 05.08 svensk tid, i det land som kallar sig världens största demokrati. Det land som anser sig självt vara en ledstjärna när det gäller mänskliga rättigheter.

Att USA kan tillåta att en bra bit över hälften av dess delstater utdömer och genomför dödsstraff är fullkomligt obegripligt. Ett avrättning är oåterkallelig, det finns inga som helst möjligheter till upprättelse för den dömde och det har hänt mer än en gång att oskyldiga har avrättats. Blotta tanken på att det finns en risk att en oskyldig berövas livet borde få vilken stat som helst att avstå från detta ohyggliga. Att avsiktligt ta ett liv är mord, oavsett om det begås i lagens namn eller inte.

I fallet Troy Davis har sju av nio vittnen tagit tillbaka de tidigare vittnesmålen där de pekade ut honom som mördare. Den mördade var en polis, Mark MacPhail, som dödades 1989. Ett av de två vitten som fortfarande står fast vid att Davis mördade polisen är den man som andra pekar ut som den verklige mördaren.

Jag vet inte om Troy Davis var skyldig eller oskyldig, men i ett fall där det finns så många oklarheter är det helt ofattbart att avrättningen genomförs. Troy Davis hade överlevt tre tidigare avrättningsdatum eftersom avrättningen då skjutits upp. Inatt låg han fastspänd på den brits där han skulle få giftinjektionen, när plötsligt avrättningen sköts upp igen ett par minuter innan den skulle starta. Upp till sju dagars uppskov kunde det bli, medan höga vederbörande fattade nya beslut. Det blev fyra timmar. Timmar under vilka Davis låg fastspänd på dödsbritsen, förmodligen (säkerligen) kände han en gnutta hopp återvända, innan beskedet kom att han verkligen skulle dö. Det är en fullständigt omänsklig behandling och måste vara en näst intill omänsklig psykisk tortyr.

Mark MacPhails familj har önskat att avrättningen skulle ske så att de fick ett avslut. Jag kan på ett sätt möjligen förstå hur de tänker, men inte hur kan det ge frid i sinnet att ytterligare en människa ska dö? Till råga på allt en människa som kanske är oskyldig. Mark MacPhail har varit död i 22 år och han kommer inte tillbaka för att ännu ett liv tas. Och om det skulle visa sig att mördaren var en helt annan människa, ska han eller hon också dö då? Och vem ska i så fall avrättas för mordet på Troy Davis?

Den här öga för öga-mentaliteten är svår att förstå. Jag läste för en tid sedan om en kvinna från Indien eller Pakistan som hade fått syra kastad i ansiktet och förlorat sin syn. Hon skulle som hämnd få lov att droppa syra i ögonen på den man som hade kastat. Mannen skulle komma att bli blind under stor smärta, och alltså få känna på vad han utsatt kvinnan för. Denna kvinna bestämde sig för att inte utkräva sin hämnd. Hon hade förstått att hennes öde inte blir lättare för att ytterligare en människa förlorar synen. Hon är en stor och aktningsvärd människa. Jag önskar att samma inställning kunde sänka sig över samtliga delstatsregeringar i USA och dess samtliga invånare.

Tusentals människor avrättas varje år världen över. Det är beklagligt och fasansfullt, men är i många fall så att säga "in character" med regimer och människosyn i dessa länder. Tyvärr. När det gäller USA är det bara obegripligt, eller så handlar det om ett enda stort hyckleri.