Mormor var fantastisk på att laga mat. Jag brukade gå hem till henne och Poa efter skolan och då fanns det alltid mat redo. God mat. Mina favoriter var kokt fisk med citronsås och dillkött. Det kanske inte låter så modernt, men gott var det. Förutom middagsmat var hon duktig på att baka våfflor, bullar och kakor, koka äppelmos och konservera svamp. Den där svampen blev inte alltid så gammal eftersom hon hade ett barnbarn som åt upp den innan hon ens hade hunnit sätta locket på burkarna.
En dag när mormor och Poa (som morfar alltid fick heta) hade gett sig ut på en cykeltur kom de till ett litet ställe som heter Östevatten. Jag tror att de hade varit förbi där flera gånger och sett att där stod en stuga som såg ut att vara tom och öde. De frågade ägarna om de kunde få hyra den och det gick bra. Det här bör ha varit 1961 efter vad jag hörde mormor säga. De hyrde sedan den här stugan i ganska många år. Den låg inte mer än en knapp mil från deras bostad så det var ingen stor apparat att ta sig dit. Bilen de tog sig dit med ska jag emellertid avhandla i ett annat sammanhang där Poa får vara huvudperson. I stugan fanns där inget rinnande vatten utan bara en gammal brunn på fem minuters promenadavstånd en granntomt. Vi drack aldrig vattnet därifrån. Brunnen var belägen i en mycket blöt "surhåla" och man fick gå på spänger för att komma fram till den. Kvalitén på innehållet var nog ganska tvivelaktig. I stället tog vi med vatten hemifrån till kaffet och saften. Att det var utedass torde vara självklart.
På bilden här, som är från strax efter att de börjat hyra befinner mormor och jag oss i trädgården utanför stugan. Vi har haft mycket roligt år detta foto. Vi ser båda otroligt bedrövade ut, som om världen hade rasat samman, men ingen kom efteråt ihåg om något hade hänt. Kanske är det helt enkelt så att fotografen bara råkat fånga oss i ett mindre smickrande ögonblick. Stugan ser inte ut att vara i särskilt bra skick och jag minns att den målades om ganska snart efter att mormor och Poa hade börjat vara där.Jag minns att trädgården var rätt så stor och att det var möjligt att leka och smyga runt bland buskar och träd. Riktigt bra för ett någorlunda fantasifullt ensambarn. Det blev sällan långtråkigt. Skogen fanns på andra sidan vägen - man kan ana den bakom mormor på bilden - och där fanns det bär och lite svamp. Bär och svamp var betydligt mer mormors avdelning än min (och mammas vad jag förstår- hon hade ju genomlidit bärplockandet tidigare och nog inte till fullo uppskattat det). Mormor plockade och plockade och fyllde stora kärl medan jag mest stoppade i munnen och tyckte att tog en evighet innan det ens blev bottenskyla, 10-20 bär skulle jag tro, i min lilla kopp. Till saken hör också att mormor var ganska beskyddande av sig, för att uttrycka sig milt, vilket innebar att hon var livrädd för att jag skulle gå vilse, träffa på ormar eller andra vilda och farliga djur, vilket i sin tur innebar att friheten i skogen blev lite begränsad. Mamma råkade nog lite värre ut än jag när det gäller detta. Hon har berättat att hon blev kommenderad att sitta still på en sten och sitta där medan mormor plockade sina bär och att det kunde ta en god stund. Riktigt så illa har jag inget minne av att det var men kanske hade mormor slappnat av lite med åren. Många minnen finns det och massor av bilder vilket gör att mormor på något sätt finns kvar hos oss. Det känns bra.
Grattis på födelsedagen mormor lilla.
