IRL

Har just kommit hem från några dagar i Skottland med 21 elever och en kollega. Det har varit trevliga dagar på många sätt, men det vi fick vara med om igår var en helt ny upplevelse. I alla fall för mig. Det vi hade gjort innan var besök på museum, stadsvandringar och besök på universitet. Som en högst normal studieresa skulle jag tro.

Igår hade vi planerat att gå till High Court i Edinburgh och titta på en rättsförhandling. Det hela var över på mindre än två minuter och handlade om att en person som var misstänkt för mordförsök skulle fortsätta vara intagen på mentalsjukhus. Det var inte särskilt spännande. Men sedan fick vi frågan om vi ville gå på en "riktig" rättegång. Och det visade sig vara en mordrättegång. Vi gick dit och plötsligt visade det sig att det man ser på TV och läser i deckare utspelades framför våra ögon. Helt i verkliga livet.

En 17-årig flicka hade knivhuggits, kvävts med ett plastskynke och eldats upp. Hennes svårt brända kropp hittades av en förbipasserande. Kamraterna vittnade och den misstänkte gärningsmannen satt bara några meter ifrån oss. Det var otäckt att möta hans blick när han lämnade salen. Man ska förvisso inte döma människor efter utseendet, men den blicken sa att detta var en kille som jag aldrig hade tillåtit mina barn att ens komma i närheten av.

Klassperspektivet var otäckt tydligt. Det här var inte fråga om människor som hade någon högre utbildning, och med något enda undantag förmodligen inte heller möjlighet att skaffa sig någon, och man kan tänka sig att framtiden inte kommer att innehålla så många guldkanter. En av den mördades vänner var höggravid, 18 år gammal. Hon verkade begåvad, men de båda andra flickorna som vittnade hade svårt att uttrycka sig och verkade inte ens veta vilken utbildning de hade gått, eller riktigt vad de hade vittnat om vid tidigare förhör.

Det var en lite trasslig historia, där den misstänkte var den mördades ex. Han hade varit kontrollerande och hade misshandlat henne. Kvällen innan mordet var han tillsammans med hennes syster och hon sa till honom på telefon att inte skada systern. Nästa kväll var hon död.

Jag kommer definitivt att följa det här fallet tills dom faller.

Kanske inte så stort som många tror...

Läste i förra veckan i en SOU från 2007 (har inte det exakta numret framför mig) om turism i Sverige. En av slutsatserna som drogs i denna utredning var att "vi är inte så kända som vi tror". Jag tror att detta även kan överföras på vårt kära kungahus. Monarkianhängare anför ju som ett av sina paradargument att vårt kungahus är så populärt och känt i andra länder. Samma SOU hade med en uppräkning över vad turister som reser till Sverige känner till om vårt land. Kungahus/monarki nämndes inte över huvud taget. Detta fick mig att börja fundera över om det verkligen skrivs så mycket i utländska tidningar om det svenska kungahuset, och jag satte igång med en liten högst privat, men ändå någorlunda vetenskaplig, studie över hur mycket C-G, Silva, Vickan m fl förekommer i utländsk press. Naturligtvis kan jag inte kolla allt, men två stora tidningar från vardera Storbritannien, Tyskland, Spanien och Tjeckien (två monarkier, två republiker) håller jag på att studera i deras nätupplagor. Det är intressant, och hittills har det inte förekommit särskilt mycket om the Swedish Royal Family.

En snabb sökning som jämför ex drottning Silvias förekomst i tysk press med andra drottningar, t ex Beatrix i Holland, Paola i Belgien och Sofia i Spanien visar att Silvia inte förekommer mer än de andra. Elizabeth i Storbritannien ges betydligt mer utrymme, vilket inte förvånar mig. Kanske kommer den färdiga, och mer utförliga, studien att visa något annat, men det lär framtiden utvisa. Eftersom jag tror på en ärlig vetenskaplig metod vore det mig främmande att försöka manipulera resultatet till min egen åsikts fördel. Som sagt, det ska bli kul att se var detta slutar.

Rojalister och konspirationer

Säga vad man vill om Rojalistiska Föreningen, men den har ett visst underhållningsvärde. De få gånger denna förening nu sprattlar till lite. Den verkar annars ganska avsomnad, åtminstone om man besöker deras hemsida. I samband med boken om kungens amorösa eskapader och allmänt dekadenta festande, och som kommentar på avslöjandena om Silvias pappas nazistiska sympatier visar sig dock RojF genom ordförande Patrik Åkesson i TV4:s morgonprogram. Åkesson har tankar om en konspiration mot kungahuset. Det kan inte hjälpas att man undrar lite vad för slags konspiration han menar. Var det ondsinta republikaner som tvingade Walther Sommerlath att gå med i nazistpartiet och springa nazistärenden på 1930-talet? Och lika illvilliga monarkimotståndare som har tvingat vår nuvarande kung att umgås mer och mindre intimt med olika damer och diverse kriminella element?

Självklart inte. Det där klarade de av helt själva. Frågan är då vari konspirationen består. Att plötsligt någon har oförskämdheten att syna makthavarna? Att någon har mage att tycka att statschefen ska stå ut med samma granskning som vårt lands övriga ämbetsinnehavare?

Och någon konspiration verkar inte behövas. Om det över huvud taget finns en sådan tycks det väl som om de kungliga själva är ganska drivande i den. Hemlighetsmakeri, ovilja att städa upp och lägga korten på bordet i näst intill patetiska försök att upprätthålla en image av upphöjdhet och att bevara en glans som falnar alltmer, är nog mer förödande för monarkin än den öppenhet som en granskning för med sig.

Kungens festande och den kvinnosyn han uppenbarligen har, har jag redan avhandlat i tidigare inlägg. Beteendet är beklagligt och klandervärt hos en person som bara representerar sig själv, hos en kung som 24 timmar om dygnet representerar en nation är det oacceptabelt. Dessutom är det han själv, som myndig person, som har betett sig såhär. Ansvaret är hans eget. Att någon lömsk monarkimotståndare skulle ha förlett monarken vid upprepade tillfällen som ett led i en långsiktig sammansvärjning, är nog inte särskilt troligt. Tyvärr, Patrik Åkesson.

När det gäller Silvias pappa är det lite annorlunda även om det självklart inte är fråga om någon konspiration. Silvia, som person, kan naturligtvis inte ställas till ansvar för vad hennes pappa ansåg eller gjorde. Dessutom skedde detta flera år innan hon själv ens föddes. Däremot hade hon vunnit respekt genom att öppet tala om vad han sysslade med och vad han tyckte. Hon kunde, och i egenskap av drottning borde hon, ha berättat och tagit avstånd. Hon kunde ha sagt att hon själv verkligen inte har dessa värderingar och att hon beklagar vad hennes pappa gjorde. Om hon hade gjort det skulle hon ha vunnit min respekt och tagit det ansvar som den position hon nu råkar ha kräver. Hennes patetiska försök att släta över och förminska sin pappas göranden och låtanden för att upprätthålla sin egen upphöjda och perfekta image är bara pinsamt.

Monarki som system bygger på att de kungliga är av en särskild upphöjd sort som inte behöver följa samma regler som alla andra och därmed ska stå över granskning. Det fungerade kanske för 100 år sedan. Idag gör det inte det. Monarkin hör hemma på historiska museer och inte i en modern demokrati. Republik nu, tack!

1,2 miljoner barn...

1,2 miljoner barn. Fundera en stund på hur många det är.

Det är rätt så många. Varje år hamnar så många barn i människohandlares händer. Varje år köps, rövas, kidnappas eller luras så många barn iväg från sina hem. De som kommer frivilligt får löften om en bättre tillvaro. Många är säkert misstänksamma och oroliga, men lever man i total misär är det kanske svårt att motstå vackra ord om ett bättre liv.

Det som händer de här barnen är att de används och säljs som vilket objekt som helst. De utnyttjas i narkotikahandel, de säljs som prostituerade, de används för att begå stölder eller för att tjänstgöra som soldater i krig. Barnen hålls i många fall inlåsta, isolerade från det omgivande samhället. De stannar inte i sitt hemland utan transporteras via ett genomfartsland till ett tredje land där de ska arbeta. Med andra ord är det inte troligt att de kan göra sig förstådda eller förstå vad som sägs runt omkring dem.

Offer för trafficking, som det här är fråga om, hotas, misshandlas, förnedras och får utstå allehanda övergrepp. Det betyder att de får omfattande såväl fysiska som psykiska men. Flickor och kvinnor som utnyttjats sexuellt har svårt att komma tillbaka till sina hemtrakter på grund av skamkänslor och att de blir utstötta. Man kanske inte tror att detta förekommer i Sverige, men barn förs in även hit för att delta i stöldligor och inom sexhandeln.

Ett sätt att hjälpa de här barnen och att bidra till att allt färre drabbas är att stödja UNICEF:s arbete.

"Kaffeflickor"

Idag träffade jag en person som berättade att hon hade varit med om, i varje fall en del av, en fest med kungen för 7-8 år sedan. Vad jag förstod på historien så liknade den till upplägget precis de hålligångkvällar som beskrivs i den redan smått legendariska "skandalboken". Det är alltså inte Nobelfesten det handlar om. Jag har känt personen i fråga i ett par decennier och som jag bedömer det är hon trovärdig. Det är inte en kvinna som brukar berätta sensationella historier för att verka intressant. Min bekant och hennes vänner avvek dock från kungasällskapet innan umgänget blev alltför avancerat. De hade då endast fungerat som trevligt sällskap över ett par drinkar. När de gick mötte de nästa gäng damer i dörren. De blev inbjudna till efterfesten senare på natten men tackade nej.

Att herrarna i sällskapet, vår statschef och andra ur den absoluta överklassen, har en kvinnosyn, och för den delen en människosyn och moralsyn, som inte stämmer överens med gällande samhälleliga normer torde vara uppenbart. Kvinnor är för dem en godsak som man beställer "till kaffet". Kvinnor är till för att underhålla män med alltifrån trevliga samtal till sexuella aktiviteter. Fruarna är inte välkomna, av förklarliga skäl. Att de här karlarna över huvud taget har fruar beror förmodligen på att män i deras ställning bör ha en fru att visa upp, och som kan fylla funktioner i sammanhang där så är lämpligt. Demosthenes, som var statsman i Aten på 300-talet fvt skrev:

älskarinnor har vi för vårt nöjes skull, konkubiner för att ta hand om våra kroppars dagliga behov och fruar för att föda oss lagliga arvingar och vara våra hems trogna beskyddare.

Jag brukar ta upp citatet i min historieundervisning för att visa på kvinnosynen i det antika Aten. Tyvärr tvingas jag konstatera att inte mycket har ändrats på de 2 300 år som har gått sedan dess.

Forts följer

Skönhet och statsskick

Oförtröttligt kämpar vi vidare - vi smårepublikaner som strävar i vår oglamorösa kamp för ett demokratiskt statsskick. Vi syns förvisso inte så mycket, men likväl för vi debatter och jobbar på i det lilla formatet hela tiden. Droppen urholkar stenen...

För någon vecka sedan var jag på Svenska Historiedagarna i Jönköping. Ett av inslagen var en debatt mellan P.J. Anders Linder och Per Svensson vilka tillsammans har skrivit en bok, Monarki vs. Republik. En av publikens monarkister frågade upprört vad det är för fel på lite "glejmor" och "de vackra prinsessorna och nobelfesten". Vad nobelfesten och all "glejmor" har med statsskicket att göra blev aldrig helt klarlagt. Och personligen skulle jag inte lida nämnvärt om nobelpristagarna fick en större del av uppmärksamheten i sammanhanget och kungligheternas klänningar lite mindre.

Monarkisten P.J. Anders Linder framförde som ett argument för monarki att det är kul att föreställa sig att det går omkring hovmarsalkar och liknande i lustiga hattar inne på slottet. Det är "larvigt men kul" sa han. Det ena argumentet tyngre än det andra...

Igår diskuterade jag med en kollega som sa sig vara lite kluven eftersom de kungliga gör ett så bra jobb. "Med vad?", frågade jag. "De representerar bra och ser trevliga ut". På vilket sätt denna representation tar sig uttryck var lite oklart, vid närmre undersökning. Att de kungliga skulle representera och fortfarande vara kungliga även med ett mindre tilltalande yttre visade sig också vara en ny tankebana för kollegan.

Slutsatsen blir att vi bor i ett land som enligt en del av befolkningen baserar sitt statsskick på att vi ska få se vackra klänningar, dito människor, "glejmor" och lustiga hattar...

Den kungliga ekonomin

Så har vi än en gång fått belyst en av de många absurditeterna i vårt statsskick. Glädjande nog har SVT faktiskt i viss mån hållit sitt löfte om kritisk granskning av monarkin och kungahuset. Det här med ekonomin förtjänar verkligen en sådan granskning.

Hovet får 117 miljoner i år. Av dessa går tydligen 57 till slottsstaten, dvs underhåll av slott och konstsamlingar. Dessutom till ståthållarämbetet och de kostnader som finns där. Här har vi full insyn eftersom denna del av apanaget redovisas. Det är dessutom inte mycket att säga om. Slotten är kulturella och historiska skatter som vi måste vårda.

Det som är dubiöst i sammanhanget är den andra delen, hovstaten, dvs 60 miljoner skattekronor. Här sker ingen offentlig redovisning. Förvisso behöver inte någon svensk medborgare redovisa hur han eller hon använder sin lön, men det är väl ändå lite skillnad här. Dels eftersom apanage inte är riktigt samma sak som lön, och dels eftersom pengarna ska gå till kungens tjänstgöring som statschef och inte bara täcka sådant som en vanlig löntagare förväntas betala för sina intjänade kronor. Hovstaten eller hovbudgeten, ska täcka resekostnader, – för resor som de kungliga gör i "tjänsten" – utgifter inom hovmarskalksämbetet, hovstallet, och kungens representation. Allt det här och en hel del annat som omfattas av hovstaten, t ex lönekostnader för över 60 personer, vore fullt rimligt att få en offentlig redovisning av och insyn i. Att kungen själv väljer revisor och att denne inte uttalar sig offentligt gör det hela mycket märkligt.

Det som skulle kunna vara undantaget från revision och insyn är t ex kungafamiljens hushållskostnader och annat av rent privat natur – exempelvis tandborstar, lite kläder, en flaska vin till fredagskvällen, månadskort med lokaltrafiken eller en liten semestertripp. Varför inte ge de kungliga en personlig lön som kan räcka till detta och som alltså kan disponeras fritt utan redovisning och helt enkelt kräva redovisning av resten? Hur stor lönen ska vara vet inte jag. Vad kan vara ett rimligt ackord på varje klippt band?