Vem vill byta med kungen?

Ibland hamnar debatten om monarkin på en nivå som enbart rör sig om pengar. Det är synd eftersom det handlar om viktigare saker än så. Visst kan det verka stötande att en enda familj i detta land mer eller mindre i bidragsform förses med möjligheten att leva i ett otroligt överflöd, men det finns även helt andra aspekter av statsskicksfrågan och varför vi bör införa republik.

Tänk dig att du var tvungen att ge upp den frihet du har att välja jobb, - ok, alla får inte drömjobbet, men rent lagligt har vi i alla fall rätten att välja - friheten att välja livsåskådning, rätten till din sexuella frihet, rätten till din kropp, - till exempel rätten att välja om du vill sätta barn till världen eller inte - rätten att välja livspartner utan att fråga om lov och rätten att ha en politisk åsikt och att uttrycka den. Och för vad ska du ge upp den? Jo, för den enorma förmånen att vara ständigt påpassad och tvingas resa omkring med ett påklistrat leende och vinka till okända människor som står längs vägen för att titta på dig som om du vore ett sällsynt djur på en zoologisk trädgård. Ibland kan du få klippa av ett band eller så, eller läsa upp en kort text som någon annan har författat. År ut och år in. Det är inte den mest frestande framtid man kan tänka sig.

Faktum är att vi tar ifrån de kungliga de rättigheter som vi själva anser självklara. Många av oss reagerar och protesterar starkt på när dessa fri- och rättigheter förvägras till exempel människor i andra länder eller från andra kulturer, men blundar hårt inför vår egen lagstiftning, där det framgår att medlemmarna av en speciell familj berövas diverse friheter.

Förr, när monarken var den som verkligen regerade, var detta inte ett problem. Regenten kunde bestämma vilken religion som skulle gälla i landet och hade friheten att göra som han eller hon behagade. Idag fungerar det inte så. I en tid, när fursten hade makt, hade han eller hon en funktion. Det må ha fungerat bra eller dålig, men det var i alla fall furstens uppgift att styra landet.

Idag är de kungliga degraderade till att fylla ett massmedialt behov för dem som anser sig behöva en levande dokusåpa. Vem skulle vilja födas till ett sådant liv? Deras enda uppgift i livet är att klippa band, le och vara underhållningsobjekt för sina undersåtar. Det borde vara den ultimata kränkningen av en människa att ha detta som enda livsmål: att vara en, visserligen välbetald, men ändå viljelös och åsiktslös symbol. För det är precis det vi har gjort dem till. Ofarliga, opolitiska maskotar som vi ska kunna "enas" kring och ha som något slags gemensam symbol att se upp till och dyrka. Det är faktiskt dags att vi gör upp med den här förnedrande kvarlevan som kallas arvmonarki, och som hör hemma i en sedan länge svunnen tid, och inför republik.

Så vem vill byta med kungen? Inte jag i alla fall.