onsdag 27 juni 2012

Vad en republikan tänker efter en golfrunda

Häromdagen blev jag uppringd av tidningen. De hade sett ett pressmeddelande om att Republikanska föreningens medlemsantal ökar och ville fråga mig lite med anledning av detta. När de ringde hade jag precis lagt bollen i koppen på hål 18 och efter fyra och en halv timmas golfande i solgasset var väl varken huvud eller kropp i högform. Men som god republikan gäller det att samla ihop de hjärnceller som fortfarande inte har svimmat av vätskebrist och försöka säga något vettigt. Journalisten fick höra inte allt jag skriver här. Hon fick den lite kortare efter-golf-sammanfattningen.

"Varför tror du att allt fler vill bli medlemmar i RepF?" undrade journalisten. Bra fråga, och det är ju så att i takt med att vi får rapporter om att det händer saker i kungahuset, oavsett om det är sådant som kan betraktas som positivt, som bröllop och barnafödelser, eller negativt, som kungens ibland mer tvivelaktiva förehavanden, så bestämmer sig ett antal människor sig för att stödja en förändring av statsskicket.

Faktum är att jag tror att den enorma exponering som kungahuset utsätts för, och som till viss del är nödvändig för dem själva, också bidrar till att många människor får upp ögonen för hur absurt och otidsenligt det hela är. Att RepF:s medlemsantal har ökat markant i samband med såväl förlovning som dop och barnafödsel visar väl att människor kanske inte är så dumma att de köper konceptet och medias så kallade propaganda med hull och hår.

Varje gång SVT sänder ett kungaprogram höjs röster för att public service ska vara objektivt och stå för en kritisk granskning även av statsskicket. Förvisso sant, och måhända är kritiken befogad - även jag irriterar mig under stundom på dessa program, fast mest över den låga kvalitén - men kanske tänker vi lite fel. Kanske förmedlar dessa till synes rojalistiska program egentligen en långt effektivare kritisk granskning (möjligen omedvetet) än vad aldrig så många seriösa debattprogram om demokratiska principer kan åstadkomma. Medlemstillströmningen i samband med stor mediabevakning av hovet tyder på det. Det bisarra blir påtagligt och går rakt in i vardagsrummet. Det faktum att såväl SVT som andra medier mer eller mindre tävlar om att gräva djupast och producera mest gör också att vi till slut ser så mycket av kungligheterna att vi på något sätt börjar förhålla oss till dem och därmed i förlängningen till monarkin. Helt uppenbart förhåller sig en växande skara av det svenska folket på det sättet att de blir allt mer kritiska.

Vi republikaner måste nog försöka inse att det vi många gånger uppfattar som en okritisk propaganda faktiskt också gynnar oss. Möjligen gynnar det även monarkin i någon mån, men tystnad och mindre rapporterande skulle inte vara till gagn för debatten och därmed inte heller för en kommande förändring. Till vardags tänker antagligen inte gemene man på statsskicket – det gör inte jag heller, men den enorma mediebevakningen av hovet gör att man slutligen tvingas ta det till sig. Och för många innebär det att de tar ställning mot monarkin.

Sens moralen av detta blir följaktligen: Det är alltså bara att välkoma nästa kungaprogram med Ebba von Sydow. Då blir vi 20000 medlemmar i ett nafs.