Fars dag - då får vi damma av bloggen lite

För cirka en vecka sedan fyllde min mamma jämnt vilket föranledde ett någorlunda rejält kalas. Som en del av hyllningarna hade jag sammanställt ett litet bildspel med foton av henne från då och nu, och när jag letade efter lämpliga bilder fann jag även några på min pappa. Nu är det inte helt enkelt att hitta bilder på honom eftersom det där med att vara med på bild inte riktigt var hans grej.

Pappa är tyvärr inte med oss längre. Han dog ganska hastigt för snart 17 år sedan, vilket var chockartat då, men såhär i efterhand känns det bra att veta att han inte drabbades av plågsam sjukdom utan bara somnade in en kväll och sedan inte vaknade igen. Förmodligen och förhoppningsvis var det ett någorlunda behagligt sätt att lämna jordelivet.

På den här bilden bör pappa vara i 40-årsåldern. Han arbetade då på ett tryckeri och jobbade med maskinsättning, vilket nog faller in under typograf-yrket, där han hörde hemma. Exakt hur den där maskinen han sitter vid fungerade kan jag inte redogöra för, men det han gjorde var att skriva ner den text som skulle tryckas så att den hamnade spegelvänd på typer av bly som sedan användes i själva tryckningen. Det hängde en stor blystav på ett ställe i maskinen. Blystaven smältes ned till flytande form och jag minns att jag tyckte det heta, flytande blyet var lite läskigt att titta på.

Fönstret han sitter vid fanns, och finns fortfarande tror jag, i markhöjd, så att man kunde stå på utsidan och ha fönsterkarmen vid knäna även om man var en liten flicka. Tryckeriet låg längs min skolväg och då och då gick jag in på gården och fram till fönstret och pratade lite med pappa. Det är märkligt hur man minns saker och ting. Jag kommer ihåg precis vilka färger skjortan han har på bilden hade, jag minns hur det luktade i rummet där maskinen stod och jag minns ljudet från maskinen och tryckeriet innanför det rum där pappa satt.

Nu gratulerar jag dig på fars dag käre PA. Kanske blir det så att jag kommer att skåla i en gnutta glögg. Mörker och kyla kräver liksom till lite uppmuntran och värmande drycker. Det är bara att hoppas att snön låter vänta på sig. Beträffande den är vi rörande eniga, du och jag.