Änglaclowner, trivial glädje och kissnödiga män

Clowner vs värdighet
Bussen jag brukar ta till Göteborg tar vägen förbi Gamla Ullevi. Har ännu inte varit där på fotboll, men att Blåvittshopen finns i byggnaden går inte att missa. Skylten syns alltför väl från vägen. Det är något med den där färgkombinationen. Just den blå nyansen ihop med det vita i just den randningen kommer mig att tänka på någon slags clownpyjamas. Inledningen av Allsvenskan säger väl något liknande. Och alldeles oavsett fotbollspreferenser och alldeles oavsett tabelläget signalerar kombinationen grönt och svart en långt större värdighet.

Tårta och duktiga butiksinnehavare
Kan verkligen rekommendera ett besök hos Steinbrenner och Nyberg på Östra Larmgatan i Göteborg. För 87 kronor får man dagens soppa, bröd från deras bageri med smör och ost, samt dessertbuffé = tårtor i mängd. Hur mycket man vill och orkar av alltihop. Var där i fredags eftermiddag och träffade en kär vän, som jag brukar träffa just där ett par gånger om året. Trevligt umgänge och god mat – kan det bli bättre? Förmodligen inte, men det kan ju fortsätta lika bra.

En av mina favoritbutiker heter Modekometen och ligger mellan Järntorget och Linnéplatsen. Det ser inte alltid ut som om de har så mycket, men börjar man prata med någon av de två damer som har stället, så kommer man inte undan. Igår sa en av dem till mig: "Du, har du sett den här linneklänningen? Prova den, jag tror den passar dig." Jag provade, och det fanns ingen återvändo. Modell, stil – allt passade mig. Hon sålde en linneskjorta också att ha över klänningen. Det är samma sak varje gång. De hittar min stil perfekt och lyckas få mig att prova något som jag just då upptäcker att jag har saknat och är i desperat behov av. Fattigare med fortfarande nöjd lämnade jag butiken. Har hittills aldrig ångrat ett inköp som jag har gjort där.

Kissnödiga herrar
Egentligen har begreppet "herre" inte mycket att göra med den person av manskön som åkte med bussen från Göteborg lite senare på kvällen. Jag hade inköpt ett par billiga hörlurar (69kr på Clas Olsson) och försjönk i upplösningen av en deckare direkt när resan började. Därför fattade jag inte helt vad som hände. Tydligen hade bussen stannat i Bollebygd och den här karln gick av för att kissa. Busschauffören körde vidare, hur mycket han hade förstått vet inte jag. Efter cirka 5 mil, vid Tolkabro, klev karln på igen. Fullständigt rosenrasande. Han röt och skrek på chauffören, som f ö inte var infödd svensk, diverse okvädinsord om hans ursprung och kallade honom för saker som inte lämpar sig för offentlig publicering, samt krävde att få hans personnummer, adress och telefonnummer. Han hade lyckats få en kompis att köra ifatt bussen och steg på för att hämta sina väskor, vilka han lämnat ombord när han skulle uträtta sitt naturbehov, förutsättande att bussen skulle vänta. Uppträdet pågick i säkert fem minuter.

Jag vet inte vad jag ska tycka om folk som menar att bussen borde vänta medan de själva "tar en piss", som han uttryckte det. Man kan kanske tycka att man kan vara såpass hygglig, men tidtabellen skulle falla sönder som ett korthus om alla som hade hävt i sig för mycket vätska ska tillåtas hålla bussen för att gå av och lätta på trycket. Och 1-2 timmars resa borde man kunna klara om man inte har någon sjukdom. Har dessutom svårt att tro att en kvinna skulle kräva samma hänsynstagande. Det finns säkert någon som menar att jag genusgeneraliserar. Må så vara, men mina egna empiriska studier i ämnet visar tydligt att min tes håller ganska långt.

Lyckat möte och en annan sorts kung

Ibland kan man förundras över hur mycket man hinner uppleva och tänka under bara ett enda dygn – eller i det här fallet ett dygn plus några timmar. Gårdagen och början av denna bestod just av sådana där upplevelserika och tankeväckande timmar.

Lyckat möte – positiv återkoppling
Dagen började med att en kollega och jag äntligen (att det var äntligen berodde betydligt mer på mig än på henne) fick till ett möte mellan hennes SFI-elever och en av mina grupper på ungdomsgymnasiet. SFI står för "Svenska För Invandrare" om någon inte visste det. SFI-eleverna, som var alltifrån 25 och uppåt i ålder, och med väldigt skiftande bakgrund, hade uttryck viss tveksamhet och rent av obehag över att prata med svenska ungdomar. Uppfattningen att svenska ungdomar inte är artiga, att de ser ner på SFI-eleverna samt någon idé om att det kunde komma att bli obehagligt med svåra frågor gjorde att en del helt enkelt sa att de inte ville vara med.

Mötet slutade med att alla, både "mina" ungdomar och SFI-eleverna sa att "Vi måste ses igen! Kan vi inte ha en sån här lektion till snart?" Med andra ord – succé. De diskuterade, frågade och lyssnade på varandra med stort intresse. Sent på kvällen läste jag ett mail som min kollega skrivit lite senare på dagen, när hon hade avslutat med sina elever, där hon beskrev hur en del av SFI-eleverna varit riktigt rörda över att ha fått berätta sina historier, och att de nu förstod att de svenska eleverna inte ser ner på dem, utan bara är lite blyga. De är egentligen jättesnälla. Jag kunde i och för sig ha sagt det på förhand. Det kunde inte bli fel med den klassen, SP09, men så kul det var med den positiva responsen.

Kungar ut ur huset
Från detta fantastiska möte kastade jag mig till stationen för att ta bussen till Göteborg. Satt bakom ett par brudar av den där sorten som tror att världen kretsar kring dem. Tyvärr hade jag glömt mina hörlurar så jag kunde inte stänga ute tjattret fullständigt. Dock glömde jag dessa båda damer när jag fick syn på ett par reklamskyltar. Kung Markatta, som är ett grossistföretag som säljer ekologiska produkter skriver "Bevara Monarkin" och "Rojalist? Javisst!" med stora bokstäver och avslutar med att "kampen för det goda" fortsätter. Jag förstår mycket väl kopplingen till varumärket, men det kom mig i alla fall att kolla kyl och skafferi. Jag skulle inte må riktigt väl av att hysa en monark tillsammans med saker jag tänker äta. Ej heller ämnar jag handla saker som i förlängningen kan tänkas gynna en monark i vilken form han eller hon än må uppenbara sig. Hittade dock bara en näst intill tom burk Tahini, den lär snart vara slut och därefter gör jag rent hus med alla kungligheter. Kampen för det goda kan föras på många sätt.

Nu är de i farten igen

Det är något mellan Aftonbladet och kungahuset. Och vad det än är så verkar de behöva prata ut. Kungens minst sagt konstiga skämt om att Silvia är så dålig att man behöver skära av henne öronen är ett exempel på detta (var det bara jag som inte fattade poängen?). Igår rapporterades det att hon har jagats vid någon butik New York och stukat foten i flykten undan en efterhängsen fotograf, från samma Aftonbladet.

Naturligtvis tycker jag inte att det är roligt när drottningen stukar foten. Jag har svårt att glädjas över andras skador, vem det än gäller. Däremot kan jag förundras lite över kungahusets förhållande till pressen och för all del även till andra medier. I det här fallet får man intrycket att drottningen jagats som ett villebråd av en ondsint fotograf och att hon inget hellre vill än att få vara i fred, men samtidigt måste man komma ihåg att utan dessa fotografer och journalister vore hon noll och intet. Det ligger i hennes intresse att ständigt finnas på löpsedlarna. Förhållandet mellan kungligheter och press är ett slags ömsesidigt beroendeförhållande. Båda behöver den andre för att överleva. Pressen säljer stort på att rapportera om nyheter från hovet, och de kungliga upprätthåller, genom att synas i media så ofta som möjligt, sitt existensberättigande som just kungligheter. Som människor har de självklart varken större eller mindre rätt att existera än någon annan.

Ponera att ingen brydde sig om vad kungen eller någon annan i kungahuset gör. Svensk Damtidning slutar skriva, Expressens och Aftonbladets hovreportrar hittar andra och viktigare ämnen att ta upp - vilket inte borde vara en särskilt svårt. Hur stort skulle intresset för den svenska monarkin vara efter en tid i så fall? Hur många skulle tycka att det är viktigt med en kung eller drottning? Med stor sannolikhet betydligt färre än idag. Faktum är att alldenstund de kungliga inte har någon som helst makt eller funktion i samhället är deras enda möjlighet att vinna stöd hos undersåtarna att se till att synas så mycket som möjligt och på så sätt skapa ett behov av sig själva hos gemene man.

Tack vare att de ständigt syns befäster de själva sin position som bärare av en historiskt arv som en funktion som vi behöver i vårt samhälle. Men det där är inte en helt riktig tanke. Vi har förvisso en historia, och lika förvisso innehåller denna historia ett ganska stort antal kungar och drottningar. Tankefelet många tycks begå begår är att de framställer det som om denna historia försvinner och suddas ut om monarkin avskaffas. Hux flux blir vi av med Gustav Vasa, drottning Kristina och hela klabbet. Men inte blir vi det. Historien ser ut som den gör, den går inte att ändra och därmed har vi kungar så det räcker och blir över. Bra kungar och dåliga kungar. Folkvalda och sådana som ärvde sin roll.

Det finns dock en väsentlig skillnad mellan dessa tidigare regenter och dagens monark. De tidigare hade en viktig uppgift i att verkligen styra landet dvs bestämma om krig, ekonomi och annat. Dagens svenske statschef har egentligen endast en funktion - att se till att monarkin består och till detta behöver han (och hans familj) media. Kungafamiljen måste synas, och synas ofta, för att vi inte ska glömma bort att de finns och för att vi inte ska börja inse att vi inte behöver dem.

Så, när Silvia eller någon annan medlem av den kungliga familjen klagar över medias bevakning eller när vanligt folk menar att det är synd om dem som inte har något privatliv, så bör man komma ihåg detta. Media är deras enda chans att försöka hänga sig kvar vid sin position. De kanske hatar det, men tro mig, de vet att de behöver publiciteten och skulle inte vilja förlora den för allt i världen.

Slutligen, traditioner kan vara trevliga, men får inte bli så institutionaliserade att vi till slut inte vet varför vi har dem, utan bara fortsätter med dem just för att vi alltid har gjort så. Historia är intressant och viktigt, men det betyder inte att vi till varje pris måste hålla fast vid ett otidsenligt statsskick bara för att det är kopplat till just historien. Det finns muséer och litteratur där man kan fördjupa sig i historiska företeelser. Där hör de hemma, och där borde även monarkin placeras. Republik nu, tack.