fredag 8 mars 2013

Ett kvinnoöde i historien - min mormorsmor

Idag är det 8 mars, det vill säga internationella kvinnodagen. Somliga firar med slagord om att krossa könsmaktsamhället och visst finns det en del att göra där. Ganska mycket om man ska vara ärlig. Jag tänker dock lämna de stora frågorna därhän och i stället ägna dagens blogginlägg åt en kvinna som dog i alltför unga år: Freja Sara Constantia Waller - min vackra mormorsmor.

Freja föddes 1882, kanske i Norrköping jag vet inte helt säkert. I varje fall träffade hon sin blivande make där. I början av 1900-talet gifte de sig och den första januari 1904 föddes deras första barn som döptes till Folke Algot. ett par år senare kom en lillebror, Sven Algot, men strax därefter drabbades Freja av en tragedi. Folke insjuknade i lunginflammation och dog. Det fanns inte antibiotika vid den tiden så en så svår infektion slutade ofta med döden.

Freja drevs till randen av galenskap av sorg efter sonen, vilket inte är svårt att förstå. Hon kom dock tillbaka och familjen växte på nytt. En flicka, Daga, föddes på våren 1908 och ytterligare en, Karin Freja Vilhelmina (min mormor) i december 1909. Ytterligare ett barn fick hon - Knut Algot 1912 (man kan säga något om brist på fantasi när det gäller pojkarnas namn, jag vet). Kanske tyckte Freja och hennes man Algot att det räckte med barn där. Fler blev det hur som helst inte.

Våren 1918 pågick första världskriget. Järnvägen hade uppfunnits och byggts ut över stora delar av Europa. Med hjälp av detta fantastiska transportmedel förflyttades trupper över kontinenten med större effektivitet än vad som hade varit möjligt under tidigare århundradens krig. Det faktum att stora mängder människor transporterades runt i Europa gjorde att den epidemi som från början upptäcktes i Spanien (som antagligen fanns även på andra håll, men inte talades om) kunde spridas snabbt och skoningslöst. Sjukdomen kom till Sverige våren 1918 och Freja drabbades. Jag vet inte hur det var i hennes fall, men jag har läst mig till att helt friska människor kunde insjukna och dö inom loppet av ett par dagar. De flesta som dog var mellan 25-40 år gamla och fullt friska innan spanskan slog till. Freja dog den 12 april 1918, 36 år gammal. Hon efterlämnade man och 4 barn, det äldsta 12 år det yngsta 6. Kanske var det på sätt och vis tur att hon slapp få reda på att hennes yngste som omkom när det fartyg han arbetade på sänktes av en mina eller torped i Engelska kanalen under andra världskriget.

2 kommentarer:

  1. Så fint du skriver om din mormorsmor och så mycket jag känner igen. Tyvärr var hennes öde inte allt för ovanligt under den här tiden. Jag tänker på min farmor som blev änka med sju minderåriga barn, när min farfar dog i spanska sjukan 1918. Vi får hylla våra förmödrar och deras kamp för bättre villkor.

    SvaraRadera
  2. Ja, Skogsviola, visst är det så. Jag skrev för ett tag sedan om min farfars mor. När hon var 24 år gammal hade hon redan fött, men också begravt fem barn. Det är en situation som man inte ens i sin vildaste fantasi kan föreställa sig. De hade det inte lätt, våra förmödrar.

    SvaraRadera