Idag skulle min farfar, Sanfrid, ha fyllt 109 år. Farfar föddes den 17 mars 1906 som äldsta barnet till Carl August och Selma Charlotta Ek. Nu är det där med äldst en sanning med viss modifikation eftersom han förvisso var det äldsta av sina syskon men när han föddes hade Selma Charlotta och Carl August redan fått fem barn som alla låg på kyrkogården. När farfar föddes var Selma Charlotta 27 år, hade fött sex barn och alltså begravt fem av dem. På bilden här sitter farfar i sin fars knä och hans närmaste yngre syskon i mors. Farfar kan vara två-tre år så bilden bör vara från 1908 eller möjligen 1909.
Såvitt jag vet var farfar ett friskt barn - i vilket fall överlevde han till vuxen ålder, med viss marginal, och var lite av en friskus. Han badade till exempel i sjön varje dag till långt fram på hösten. Han brukade ringa och tala om att han minsann hade cyklat till sjön badat och att det var "frickst", vilket kanske inte var en underdrift när vi kom fram i november och Vänern var stor, grå, tämligen kylslagen och föga inbjudande.
Farfar var en person som det inte fanns någon stress runt. I varje fall upplevde jag det så. Jag älskade att gå runt på kyrkogården med honom och titta på gravstenar och vattna blommor, vilket jag har berättat i ett tidigare inlägg. Kanske blev även han stressad någon gång men han dolde det väl. Till och med en gång när det uppstod en liten incident som hade kunnat bli en eldsvåda löste han det med totalt lugn. Det var bara jag som grät och blev skräckslagen.
Jag tror att han var en person som vistades betydligt mer utomhus än inomhus. Han och farmor brukade sitta på en bänk på torget om somrarna och titta på folk eller prata med gamla bekanta. Har man bott hela livet på ett och samma ställe så kommer det väl alltid förbi någon som känner och som man kan prata bort en stund med. Ibland stod han i ett gathörn vid torget i stället. Där kunde han stå ensam eller pratandes med någon annan farbror. Det var liksom mer regel än undantag att farfar fanns någonstans vid torget varje gång vi hade vägarna förbi där. Att han tillbringade all den där tiden vid Skandinaviens mittpunkt hade han nog ingen aning om. Det är ett senare påfund.
Grattis på födelsedagen farfar. Jag saknar dig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar