I veckan besökte HKH kung Carl XVI Gustaf Spanien och Barcelona för att kolla in det nya snabbtåget som går mellan Kataloniens huvudstad och Zaragoza. Den 314 kilometer långa sträckan avverkades på 90 minuter och Sveriges monark lär ha varit ”imponerad”. Själv har jag stora förväntningar på vad detta kungliga besök i Spanien kommer att innebära för den tekniska utvecklingen på järnvägsfronten hemma i Sverige. Jag tror också att det innebär en enorm PR för Sverige i andra länder eftersom Sveriges konungs närvaro i Spanien med all säkerhet rapporteras som förstasidesstoff över hela världen. Vi kan säkerligen också förvänta oss en fullkomlig invasion av spanska och kanske framför allt katalanska turister till Sverige inom de närmaste månaderna. Tänk vilket uppsving den svenska ekonomin kommer att få av detta!
Med största säkerhet kommer kungen att bidra till att Sverige får liknande snabbtåg inom en snarare framtid än vad som skulle ha varit fallet om han inte hade fått möjlighet att på 90 minuter transportera sig mellan Barcelona och Zaragoza. Det är också otroligt positivt att kungen värnar så mycket om miljön att han flyger till Spanien för att ta en tur med det miljövänligare alternativet snabbtåg. Det är verkligen bra att de gör så mycket för Sverige, de kungliga.
För övrigt undrar jag om inte den statsskicksdebatten borde föras i någon form på ett så välbesökt evenemang som bokmässan i Göteborg. En republikansk monter där skulle kunna betyda att fler fick upp ögonen för den fundamentala demokratifråga det i egentligen handlar om.
Och ni som trodde att det var Henrik Schyffert som uppfann ironin - ni har missat nåt!
Vår lilla lokaltidning har i varje nummer något som kallas ”Dagens fråga”. För att inte väcka debatt handlar det alltid om otroligt oförargliga frågor som t ex ”Har du skaffat julgran än?”, ”Ska du äta surströmming?” eller ”Har du bestämt vart du ska åka på semestern?”
Igår gällde dock frågan om vi ska bevara monarkin eller inte, vilket åtminstone jag tycker är ett intressant spörsmål. De tillfrågade visade dock inget större engagemang. De hade tämligen tama argument att komma med där ”det är en fin tradition” verkade vara det mest slagkraftiga och genomtänkta. En av personerna sa öppet att han inte var särskilt intresserad av frågan.
Ska man skratta eller gråta? Jag vet faktiskt inte. Egentligen handlar det om att frågan om huruvida Sverige ska ha ett demokratiskt statsskick eller fortsätta att vara en arvmonarki behöver komma upp på dagordningen. Men när inte ens de partier som har ett byte av statsskick i sina partiprogram vågar ta upp det till diskussion kan man kanske inte räkna med att det ska vara en stor fråga för gemene man. Som tur är finns det en liten tapper skara tänkande människor som vågar ifrågasätta och argumentera för en förändring.
De flesta politiker är rädda för frågan och tror att det skulle vara politiskt självmord att ta upp den. Personligen är jag dock inte helt säker på det. Det är riktigt att en majoritet av svenska folket säger sig vara för monarkin, men frågan är om alla dessa verkligen har tänkt efter. Väldigt många är inte övertygade rojalister utan är helt enkelt traditionsmonarkister, ungefär på samma sätt som många är traditionsreligiösa vid jul. Man har inte tänkt efter och tagit ställning utifrån en seriös debatt och ett aktivt vägande av det som talar för och det som talar emot. Man bara tycker som man väl alltid har tyckt, utan att fundera särskilt mycket över det. Nej, lyft frågan till en seriös debatt och jag är säker på att antalet människor som inser att vi har ett statsskick som hör hemma på museum, skulle bli betydligt större.
För övrigt anser jag att monarkin bör avskaffas…
Vilhelm Moberg skrev 1955 att han trodde att Europas monarkier skulle ha försvunnit före sekelskiftet, men att den svenska skulle vara en av de sista att avskaffas. Tyvärr fick han inte rätt i det första, men det är troligt att hans sista spådom kommer att visa sig korrekt. Lika tyvärr.
Jag förstår mig verkligen inte på hur många svenskar resonerar. Det blir ramaskri och huvuden rullar, med rätta, när det visar sig att en höjdare inom näringslivet får fördelar som innebär att det tänjs på lagstiftningen, men att Sveriges statschef står fullständigt utanför lagen och kan göra precis som han vill, är det få som klagar på. Likhet inför lagen, för alla, utom för monarken med familj.
Vad beror det här på? Är det för att en majoritet av svenska folket fortfarande lever i den religiösa villfarelsen att monarken på något sätt skulle vara av gudomlig härkomst? En person som är för mer än alla andra och som inte kan dömas enligt världsliga lagar eftersom vederbörande har gudomligt mandat? Det låter ju helt absurt att svenska folket, som i de flesta avseenden är någorlunda modernt och upplyst, skulle sitta fast i dessa urgamla vanföreställningar, men det verkar faktiskt inte bättre.
Det är dags att göra upp med detta antika system som bygger på uråldriga vidskepliga idéer och införa ett modernt och fullt ut demokratiskt statsskick. Ett statsskick där statschefen är folkvald och medborgarna, och inte undersåtarna, kan möta honom eller henne utan det fjäsk och lismande som alltid har omgett och kommer att omge kungligheter av Guds nåde.
Republik nu!
